"Nu försvinner du."

"Jag hör dig lite dåligt just nu."

Och nu har vi med oss här på telefon från Vilhelmina … älgen stod där, plötsligt, mitt framför bilen … ett nytt samarbete med Timbaland … stugorna ligger där pittoreskt uppkrupna på sluttningen, utsikten är hänförande, man ser ut över … folkhavet börjar röra sig, snart utbryter panik … att höra göken gala, sent om natten … jag tänker på dadaismen … en rörelse i ögonvrån … och han frågar mig: vad ska det egentligen föreställa? och jag viftar med handen och försöker se sval ut och  formulera nåt om abstrakt konst på min skolfranska … nästa gång jag for förbi hade de huggit ner hela tallskogen, det var hygge så långt ögat nådde. Jag var tvungen att stanna bilen, för jag började gråta. Jag öppnade bildörren och tystnaden, när träden inte längre var där, var så ödslig, så … det har blivit något av en trend bland ungdomar att … och när vi gick ut ur flygplanet slog den varma luften emot oss och jag kände … han böjer ner ansiktet och ser på sina händer … det här är inget jag berättar för vem som helst … de välbehövliga regnen som fallit de senaste dagarna kommer att fortsätta över helgen, mest i form av skurar över svealand … i nästa timme hör ni … det ska jag säga, att hjärtat stannade nästan, där och då … och det vill jag också säga, att det har inte varit lätt alla gånger, men man får hålla sig positiv, man får hålla i sig vet du … jag hörde skriken på håll … algblomningen … till hösten väntas ökningen ha fördubblats … det är många som har frågor om flora och fauna … jag vet inte om vi nånsin kommer att se slutet på det här.

(Fragmentarisk är det nya (fast ganska gamla) svarta. (Skallen på shuffle. (Enkelt, jo, det också, men en trevlig och kanske god övning.)) Citat från p1, igår och idag: "Att leva är att hela tiden vara omvärvd av språkliga utsagor" och "Min exman brukar säga det att han har varit gift med en katt.")

Synliga och osynliga.

De kringströdda tidningarna som prasslar med sidorna, träden med löven, vattnet med vågorna, radioapparaterna med andra vågor. TVn när det inte är sändningar. Huvudet när tystnaden kommer för plötsligt och för nära. Trafik på håll. Flimret i bilden, det rastrerade i tidningen. Suset i rören när nån annan spolar. I högtalarna när låten är slut, i snäckorna när man tar dem från havet. Ögonen innan de vant sig vid mörkret. Vårflodernas lössläppta, medieelitens samlade. Tabletterna.

Störning, riktning, ro.

Dropp, dropp, dropp, dropp. Natt, tak, vinden. Tystnad annars. Löven, lyktljuset, fönstret. Natten, ögonen mot taket, vaken. En kran förstås. Vilken av dem? Lakanet vridet kring fötterna. Tapp, tapp, tapp, tapp. Måste ha drömt nåt, vaknade från en helt annan plats än den här taktfasta, tungt gråa. En fyrkant av löv som rör sig i taket. Vaggar fortfarande lite, med nåt ockragult bakom ögonen, men det håller mig mot sängen, håller sängen mot golvet, detta, blipp, blipp, blipp. Spänner lakanet mot armarna, armarna mot lakanet, spänner tungan mot gommen, spänner, ett band tvärs över min panna. Spänner upp tiden den här natten till nåt oslutande, till nåt så noggrant utmätt att det blir evigt, det går: dripp, dripp, dripp. Är det en packning, är det nåt trasigt, har jag bara glömt den? Jag ligger på rygg, raklång, förmår inte röra mig. Bara andas. Det måste ha varit katter. Jag ser en av drömmens katter närma sig sängen, krafsa halvt förstrött på madrassen. Jag ser den nästan i ögonvrån. Jag hör mig själv tänka saker utan logik. Jag lyfter handen, krafsar mig i pannan som vore den en tass, jag hör, dripp, dripp, dripp. Proppen är inte i, det blir inte ett hav utan går sakta ut med rören, men det naglar mig och gungar mig samtidigt med sömnen. Och när jag somnar om stiger jag och faller och allt är tungt gult och lätt grått och det böljar mot det skarpa. Katterna ser mig i ögonen, förebrående. Jag lyfter tassen för att skriva en komihåglista och jag tar pennans kork mellan läpparna och känner dem knastra av sand.

(tanke: utgå från ett ljud. resultat: övning som får mig småle.)

BRUS går från bortglömt bildprojekt till kanske ett skrivprojekt, kanske ett blandprojekt. Jag funderar på att prova skriva halvnonsens eller rytmcentrerat. Jag funderar på att skriva telegrafsignaler och morse och hur det låter lite varstans på FM-bandet där program överlappar varandra och försvinner. Kanske blir det inte alls så, men det jag ska göra här ska ha med "brus" att göra.

Lappen om längtan fortfarande högst relevant. Det sitter annan postit på min anslagstavla. Den är fyndig, jag ska scanna in den nån gång. (Stay tuned.)

Inget som inte känns igen…

-

alltid, fåglar

-